Besök hos sjukgymnasten 13/10
Då var det dags! Min egen kontakt inom gebitet tipsade, som bekant, om sin kollega Susanne a k a "Axelspecialisten." Det finns mycket att berätta, så var ska jag börja (?) Jag har ju aldrig gjort mig känd som lokalsinnets vapendragare, vilket tog sig tydliga uttryck på vägen dit. När jag satte mig i bilen tänkte jag: Äsch, jag har ju varit där uppemot tio gånger innan, så jag struntar i att använda min bästa vän kallad Tom Tom XL IQ Routes. Antar att jag var så övertygad om den tanken att jag sedermera glömde att ta avfarten vid Järnvågen och körde i stället genom (den oändliga) Götatunneln. Jag kunde väl inte göra annat än att bara vända farkosten vid första bästa ställe, rondellen vid Centralstationen.
Väl framme informerar Susanne mig om att lapplisorna älskar att patrullera utanför hennes fönster - och jag som stod på 10-minuters parkeringen. Hon insisterade bestämt att jag skulle flytta bilen ner till Operans stora parkering. Hon är äldre, hon är kvinna, kan jag göra annat än att lyda hennes råd? Där nere upptäcker jag att parkeringsbilljettsfacket är bottenskrapat. "Äh, jag drar väl kortet", tänkte jag. Nu var det så att mitt kort var, jag citerar, ogiltigt i den maskinen. Lyckligtvis hade jag en lapp med Selma på i plånboken och fick som tur var växla med en till åren kommen, korpulent man. Upp för backen igen!
Så, nu kan jag äntligen börja redogöra för själva besöket.
Jag räknade väl med en kortare session första gången, vilket efteråt visade sig helt felaktigt. När jag tittade på klockan hade det gått över två (!) timmar sedan jag anlände till av-/pålastningszonen. Men vad är det man säger: vill man bli fin får man lida pin...
Med all information jag fick om axeln hade jag säkerligen spikat en anatomisk grundkurs på högskolan. Jag fick bland annat veta hur axelkulan inte "passar" i hålet som det är avsett för, hur det kan komma sig att jag fått den här skadan och hur jag ska träna i fortsättningen. Såvitt jag förstod kommer jag aldrig att kunna träna exempelvis bänkpress med full rörelselängd, eftersom skadan alltid kommer att ligga vilande, dvs aldrig försvinna på riktigt.
Vad innebär egentligen detta besked för mitt projektarbete? Jo, helt enkelt, att jag helt får avstå från att träna bröst. Det gör kort och gott för ont...Hur det skulle inverka på axelträningen låter jag vara osagt, eftersom jag i nuläget inte riktigt vet hur jag blir begränsad i en rörelse ovanför huvudet. Det får tiden utvisa. Säkert är i alla fall att jag kommer kunna träna:
- Triceps (inte smalbänk eller dips)/biceps på måndagar
- Rygg (inte chins)/mage på onsdagar
- Biceps/triceps (inte smalbänk eller dips) på fredagar
- Ben/sned mage på söndagar
Som synes väljer jag att träna biceps två gånger i veckan, för nu jävlar ska det byggas stockar till armar! Får se hur länge det håller innan jag blir övertränad, men det är ett senare problem :) Fick ändra plats på rygg- och benträningen för att ryggträningen på söndagen inte skulle krocka med bicepsträningen på måndagen.
Vad finns mer att säga? 18 inch arms, here I come!
Väl framme informerar Susanne mig om att lapplisorna älskar att patrullera utanför hennes fönster - och jag som stod på 10-minuters parkeringen. Hon insisterade bestämt att jag skulle flytta bilen ner till Operans stora parkering. Hon är äldre, hon är kvinna, kan jag göra annat än att lyda hennes råd? Där nere upptäcker jag att parkeringsbilljettsfacket är bottenskrapat. "Äh, jag drar väl kortet", tänkte jag. Nu var det så att mitt kort var, jag citerar, ogiltigt i den maskinen. Lyckligtvis hade jag en lapp med Selma på i plånboken och fick som tur var växla med en till åren kommen, korpulent man. Upp för backen igen!
Så, nu kan jag äntligen börja redogöra för själva besöket.
Jag räknade väl med en kortare session första gången, vilket efteråt visade sig helt felaktigt. När jag tittade på klockan hade det gått över två (!) timmar sedan jag anlände till av-/pålastningszonen. Men vad är det man säger: vill man bli fin får man lida pin...
Med all information jag fick om axeln hade jag säkerligen spikat en anatomisk grundkurs på högskolan. Jag fick bland annat veta hur axelkulan inte "passar" i hålet som det är avsett för, hur det kan komma sig att jag fått den här skadan och hur jag ska träna i fortsättningen. Såvitt jag förstod kommer jag aldrig att kunna träna exempelvis bänkpress med full rörelselängd, eftersom skadan alltid kommer att ligga vilande, dvs aldrig försvinna på riktigt.
Vad innebär egentligen detta besked för mitt projektarbete? Jo, helt enkelt, att jag helt får avstå från att träna bröst. Det gör kort och gott för ont...Hur det skulle inverka på axelträningen låter jag vara osagt, eftersom jag i nuläget inte riktigt vet hur jag blir begränsad i en rörelse ovanför huvudet. Det får tiden utvisa. Säkert är i alla fall att jag kommer kunna träna:
- Triceps (inte smalbänk eller dips)/biceps på måndagar
- Rygg (inte chins)/mage på onsdagar
- Biceps/triceps (inte smalbänk eller dips) på fredagar
- Ben/sned mage på söndagar
Som synes väljer jag att träna biceps två gånger i veckan, för nu jävlar ska det byggas stockar till armar! Får se hur länge det håller innan jag blir övertränad, men det är ett senare problem :) Fick ändra plats på rygg- och benträningen för att ryggträningen på söndagen inte skulle krocka med bicepsträningen på måndagen.
Vad finns mer att säga? 18 inch arms, here I come!
Kommentarer
Trackback
