Frisk&Svettig

Ja, det här går ju sådär (milt uttryckt). Projektarbetet ligger, sedan nästan två veckor, på is. Förkylningen jag beskrev för snart en vecka sedan har tagit ett par intressanta vändningar. Igår, till exempel, trodde jag att den hade gett sig av. Icke sa nicke! Idag hostar och snörvlar jag, samt plågas av en rejäl huvudvärk. I vanliga fall brukar mina infektioner gå över efter en 3-4 dagar, men den här gången var den sjukdomsframkallade mikroorganismen ihärdig. Måtte Djävulen ta dig!

Frånvaro av kolens kristalliska ämnen
Likt den gode Sartre anser jag att det finns två val; antingen gräver jag ner mig djupt ner i det deprimerade träsket, eller så gör jag det bästa av saken. Valet förefaller i det här fallet på det senare. En kväll när jag kände mig extra tjock (fortsättning följer) kom jag på den briljanta idén att strypa kolhydratintaget i princip helt och hållet under min sjukdomsperiod. Vad ska jag med detta Satans påfund till när jag ändå inte ska tillämpa tung styrketräning? Sagt och gjort, hela veckan har jag konsekvent försökt tänka på min kolhydratkonsumtion. Detta har i praktiken inneburit lo-carb måltiderna igenom, havregrynsgröt visserligen undantaget vissa morgnar.

En vanlig middag på onsdagen kan exempelvis se ut så här:



Här ser vi ett hoppkok av lite allt möjligt man-tager-vad-man-haver. Lite ravioli, en tomat, en avocado, provencalsk sallad, 70 g kalkonbröst, ett halvt paket bacon.

... och en helt vanlig torsdag så här:



Favoriten som alltid går hem i den manliga delen av familjen Jansson (i alla fall hos den yngre av de två ungkarlarna): kycklingwok, bestående av två kycklingbröst och 300 g wokgrönsaker.

Snabbt, gott, nyttigt - vad mer kan man önska sig?

Självdiagnos
Nu när jag inte uppsöker gymmet fyra gånger i veckan har jag gott om tid att fundera på både det ena och det andra. Jag har bland annat börjat inbilla mig att jag är överkänslig mot laktos. Det måste ju finnas en anledning till att jag under de senaste tre veckorna känt mig ovanligt uppsvälld, gasig och svullen. Och då talar vi givetvis om det Janssonska problemområdet - magen. Om sanningen ska fram ligger väl inte direkt magrutor i mina gener, snarare frånvaron av dem. Vid det laget som de börjar framträda är väl Koenigsegg förmodligen världens tredje största biltillverkare. Aldrig med andra ord.

Men något vajsing måste det vara. På klassfesten i fredags smög jag runt och fes mest hela tiden och magen var så stor att skjortan nästan sprack. Nu är jag ju ingen medicinare, men min teori är att bukproblematiken kan härledas till min vistelse hos farsan. Liksom jag själv är han ett stort fan av det vita guldet, som i vardagliga sammanhang kallas mjölk. Om mamma köper två paket mjölk när hon handlar, vågar jag väl påpeka att pappas förbrukning i alla fall är trefaldigat. Jag har bott hos honom i snart tre veckor och druckit i runda slängar en liter per dag (+ två glas i skolan). Mjölkdrickandet när jag bor hos morsan är väl i jämförelse minst sagt moderat.

Jag är så säker på min sak att jag handlade ett par paket laktosfri mjölk, för att se om det innebär några förbättringar. Dessutom planerar jag att besöka Vårdcentralen kommande vecka för att i bästa fall få en remiss hos någon mage/tarm-specialist på SU. To be continued!

Varför tränar jag?
Det sista avsnittet i detta enorma blogginlägg tänkte jag ägna åt min syn på träningen. Det händer väl då och då att jag frågar mig varför jag egentligen släpar mig till F & S lokaler när det blåser som hårdast, regnar som mest och är som kallast. Man kan undra av vilket skäl jag hellre fördriver tiden där i stället för att bara ligga på soffan och spela Play Station. Det generella svaret är väl att det finns lika många motiv som det finns människor på jorden. Jag har märkt nu, under tiden jag på ett eller annat sätt varit tvungen att avstå gymmet, hur mycket den fysiska aktiviteten påverkar mig, och inte minst min psykiska hälsa.

- Jag har allt som oftast kommit på mig själv att tappa humöret, tända till på alla cylindrar och agera osedvanligt irriterat.
- Jag har känt mig rastlös, överdrivet energisk och speedad.
- Jag har upplevt att den allmänna sinnesstämningen varit lägre. Jag har helt enkelt mått sämre i själen.

Men vi måste ju, i överrensstämmelse med min ålder, nämna de kroppsliga faktorerna. Jag började träna med intentionen att få en snyggare figur. Så är det väl till viss del fortfarande, annars hade jag inte skapat Frisk & Svettig. Men på senare år har jag insett hur frånvaron av träningen, som framgår ovan, faktiskt påverkar mig både kroppsligt och psykiskt. Givetvis gör jag det ju också därför att jag tycker det är oerhört kul. När jag är inne i de bra faserna anstränger jag mig lika mycket på gymmet som jag ser fram emot nästa pass.

Nej, nu får det bli dags att runda av. Hoppas att det åtminstone gav er lite kött på benen...

P.S Förresten, Kathleen Turner väntar på mig i sängen. Ja, hennes självbiografi alltså, ingenting annat. D.S