Besök hos sjukgymnasten
Nej, axeln har ännu inte repat sig efter måndagens fadäs. Jag har undrat och undrat vad det var som kan ha gått fel (jag gjorde ju trots allt som jag brukar göra). Idag fick jag äntligen svaret...
En god vän till familjen, tillika legitimerad sjukgymnast, erbjöd en tid klockan 15 idag. Naturligtvis ändrade jag lite i dagens planering och begav mig till hennes arbetsplats. Efter att ha klämt, undersökt, och ställt frågor om vartannat konstaterade hon, som jag redan befarat, att smärtan var ett resultat av mitt utförande i bänkpressen. Hon menade på att om man varje gång gick ända ner på bröstet med stången, resulterade detta i en oerhörd belastning av, ja, jag minns inte vad det hette. Full rörelselängd torde ju i vanliga fall inte ställa till några problem, det är ju vad de flesta verkar eftersöka, discobyggarna undantaget. Om man, likt jag själv, inte lät skulderbladen rotera inåt och nedåt innan varje repetition, det gällde både bänkpress och rodd, skulle det sakta men säkert leda till denna form av sträckning. För det är vad det troligen rör sig om, en sträckning, som i bästa fall är över om ett par dagar. Dessutom rekommendare hon ett antal övningar för den så kallade rotatorcuffen, vilka jag tänker inleda varje bröst- och axelpass med i fortsättningen.
Problematiken skulle, enligt hennes bedömning, inte påverka fredagens axelpass nämnvärt. Detta kan låta konstigt, kanske ni tycker, med tanke på att smärtan lokaliseras till just axeln. Men det är inte rörelsen över huvudet som lett fram till detta, utan den utifrån kroppen (som i pressövningar för bröstet).
Problem partially solved!
En god vän till familjen, tillika legitimerad sjukgymnast, erbjöd en tid klockan 15 idag. Naturligtvis ändrade jag lite i dagens planering och begav mig till hennes arbetsplats. Efter att ha klämt, undersökt, och ställt frågor om vartannat konstaterade hon, som jag redan befarat, att smärtan var ett resultat av mitt utförande i bänkpressen. Hon menade på att om man varje gång gick ända ner på bröstet med stången, resulterade detta i en oerhörd belastning av, ja, jag minns inte vad det hette. Full rörelselängd torde ju i vanliga fall inte ställa till några problem, det är ju vad de flesta verkar eftersöka, discobyggarna undantaget. Om man, likt jag själv, inte lät skulderbladen rotera inåt och nedåt innan varje repetition, det gällde både bänkpress och rodd, skulle det sakta men säkert leda till denna form av sträckning. För det är vad det troligen rör sig om, en sträckning, som i bästa fall är över om ett par dagar. Dessutom rekommendare hon ett antal övningar för den så kallade rotatorcuffen, vilka jag tänker inleda varje bröst- och axelpass med i fortsättningen.
Problematiken skulle, enligt hennes bedömning, inte påverka fredagens axelpass nämnvärt. Detta kan låta konstigt, kanske ni tycker, med tanke på att smärtan lokaliseras till just axeln. Men det är inte rörelsen över huvudet som lett fram till detta, utan den utifrån kroppen (som i pressövningar för bröstet).
Problem partially solved!
Kommentarer
Trackback
