Den första dietveckan
Jag kan inte dra mig till minnas att det någonsin, någonsin har varit så här jobbigt att träna rätt, äta rätt och sköta allt vad hälsa heter till punkt och pricka. Man kan väl inte sticka under stolen med att jag har gått ut oerhört hårt, från första stund. Att jag kanske till och med gått ut lite för hårt står skrivet bortom allt tvivel. Enligt den beprövade Harris & Benedict-metoden ligger mitt energibehov (efter multiplikation med den s k stress- och aktivitetsfaktorn på dryga 3200 kcal. SE NEDAN!
Formeln för män lyder som följer: 66.5 + (13.75 x kg) + (5.003 x cm) - (6.775 x ålder)
I mitt fall, när dieten startade för en vecka sedan, gav formeln följande utslag:
66.5 + (13.75 x 97) + (5.003 x 184) – (6.775 x 21)= 2178
Det basala energibehovet, förkortat BEE, multipliceras därefter som sagt med en stress- och aktivitetsfaktor. Jag utgick från ett index av 1.5, varken stillasittande eller elitidrottare, vilket ger
2178 x 1.5= 3267 kcal
Nu har jag inte räknat på vad jag stoppat i mig alls i veckan, i alla fall inte mer än att jag har "hållt koll", läst innehållsdeklarationer osv. Oberoende av detta kan jag med säkerhet säga att jag har ätit alldeles för lite. Man brukar ju tala om en optimal nedgångstakt på 500/dag, eller 3500/vecka. Eftersom ett kilo fett är ungefär det dubbla, går man i den takten alltså ner ett halvt kilo i veckan. Jag vägde mig fredagen innan uppstarten, samt fredagen efter uppstarten. På den korta tiden, veckan, hade jag gått ner 3 kg.
Man ska nog för det första ta resultatet med en nypa salt! Även om det är kort tid är det mycket som har hänt. Från ett ha proppat i sig ~4000 kcal per dag, till, utan att överdriva, hälften, så är det mycket som sker med vätskebalans osv. Några vetenskapliga belägg har jag inte, mer än att det är allmänt vedertaget.
Jag är av den uppfattningen att i början av dieten, i alla fall om man har så pass mycket överflöd som jag har (hade?), att de första skillnaderna ligger i att ändra sina rutiner. Den gångna veckan exempelvis har jag inte ätit tills jag varit stoppmätt, utan, som min mor alltid säger, behagligt mätt. För de första kilorna behöver man, i alla fall inte om man ska tro min hypotes, kämpa särskilt mycket för.
Det är när jag är nere på en, låt säga, 85 pannor jämt som finkalibreringen börjar. Då ska hushållsvågen fram...
Nu kan jag verkligen förstå klagoropen från det hungriga, afrikanska folket. Jag har aldrig varit så hungrig som jag har varit i veckan.
I övrigt har jag fullt mitt schema till punkt och pricka!
